maannddii

Idag kom jag och Hannah fram till hur det "perfekta" livet skulle se ut. Först och främst skulle man vara singel så man kunde ha lite tid för sig själv, vänner, familj och egna intressen. Att vara kär är visserligen en av de bästa sakerna som finns och känna sig omtyckt är ju en underbar känsla, men de flesta förhållanden (alla i stort sett) innehåller tjaffs, gräl och andra onödiga bråk som man skulle klara sig så bra utan. Det handlar nog oftast om svartsjuka och missförstånd, men alla dessa tjaffs tar så mycket positiv energi ifrån en och gör så att man blir ledsen och på dåligt humör. Alla förhållanden är ju inte såhär, det kan inte jag veta, men jag tror att många faktiskt har det så, i alla fall i den här åldern då man inte är helt redo för ett seriöst och vuxet förhållande eftersom vi fortfarande är barn! Men i alla fall, utan en pojk/flick-vän får man som sagt mer tid att lägga på saker som intresserar en själv, man kan sköta skolan bättre då man får mer tid över osv. Om man är singel är det ingen som helst som kan förbjuda en ifrån att göra vissa saker samt att man kan umgås med sina killkompisar (i min situation alltså eftersom jag är tjej) utan att någon blir sur eller svartsjuk.

Perfekt och perfekt kanske inte detta liv vore... Efter ett tag skulle man nog sakna någon att älska, det skulle nog bli tomt, men visst skulle det vara härligt att ha det såhär? Det är nog rätt många som redan har det så, jag har aldrig tänkt på att det är så gött!